Jag låg här och kollade lite bloggar och bara tänkte på mitt liv och om vad jag skriver om i den här bloggen egentligen. Man ska aldrig gå in för personligt här och det gör jag absolut inte, utan jag pratar bara om såna där tråkiga saker som alla redan har förstått typ xD
Jag har nog aldrig riktigt nämnt i den här bloggen att jag har diabetes tror jag?
Det är inte något favoritämne direkt och jag tror inte att det är så himla intressant att läsa, fast hade någon skrivit i sin blogg om en sjukdom som inte är helt vanlig (dock har många ungdomar det i Sverige idag) så hade jag varit väldigt intresserad av att läsa om det så jag tänkte bara berätta lite grann.

Allting började med mycket illamående, trötthet, törst & yrsel. Jag hade nog gått runt i 1 månad och varit halvkrasslig, jag åt inte mycket, jag drack hela tiden, gick på toaletten 2/timmen och jag var ständigt trött. Det var den 23 april och jag åkte med familjen till Borås för att handla skor, jag var så trött och illamående att jag fick stödja mig på mamma för att kunna hålla mig vaken och för att kunna stå upp. När vi kom hem så satte vi oss och kollade på film, jag hade druckit en kopp te och ätit en hamburgare under dagen. Plötsligt känner jag att jag måste spy och springer till toaletten, efter det gick jag och la mig. Kl 2 på natten vaknar jag av att jag inte kan andas ordentligt, jag lägger mig nere mellan mamma&pappa och mamma försöker få mig att andas genom näsan och ut genom munnen ... till slut somnar jag och allt verkar okej, tills jag vaknar kl 5. Jag kan inte andas, jag hyperventilar och svettas som en gris. Pappa kör in mig till Borås medans jag ligger och skriker i baksätet ... efter det minns inte jag någonting. Jag har fått allt berättat för mig från att jag ligger i bilen och skriker till att jag ligger på intensiven och ser pappa sitta framför mig med tårar i ögonen. De två dagarna på intensiven är rätt så suddiga också och det är inget jag vill komma ihåg egentligen. Första dygnet var kritiskt, men jag klarade mig. När jag kom in på sjukhuset hade jag 52 i blodsocker(man ska ligga på 4-7). Tankarna som gick runt i mitt huvud när jag fick reda på att jag hade fått diabetes är obeskrivliga, det är inget jag önskar min värsta fiende.

Nu är jag fullt "frisk" och lever ett helt normalt tonårsliv :) Jag älskar min livsstil och skulle inte vilja byta ut den. Självklart tänker man ibland att man hellre hade varit fullt frisk på riktigt men det går inte att göra någonting åt detta och jag får acceptera det.

Det blev ett långt inlägg denna afton men det var skönt att få det skrivet! :D
Jag vill också undra vem det var som kommenterade mitt förra inlägg?! :D Här ska man inte vara anonym och det är dags att du visar ditt rätta jag xD Haha för jag misstänker att det är någon jag känner rätt så väl :P OPEN UP!

Isabelle